förbereder födelsedagen

Jag själv tycker inte om att fylla år, alls. Men det gör Herr Myseberg! Födelsedagspresenterna är fortfarande det viktigaste. Och han blir inte så besviken när han öppnar innehållet, utan bara vilja öppna flera. 27 år har gått och spänningen har inte blivit mindre med åren, det är jag avundsjuk på. 

Men han tycker mycket om att ge också. Han kan inte behärska sig, han vill bara avslöja vad innehållet är. Jag får oftast veta vad jag ska få fem minuter senare han köpt en present. Även om jag inte vill veta! Jag håller händerna för öron "sluta nu jag vill inget veta!" och han svarar "jo,  är röd tröja! jag kan inte hemlig dig orsak du rå tjatar vad innehåller presenten!"  

Nu har jag inte köpt en enda present men min dag ska gå till för det. Och det tycker han är mycket spännande. Han ska utföra arbetsuppgifter här hemma för att minska på sin nyfikenhet. Jag passar på självklart. Han ska dammsuga, laga mat, diska, städa i toaletten och byta jord i blommorna. Bara för att få honom tänka på annat än presenterna han ska få!

Gullgubben då. Men bara roligt för mig då!  

Jag är kanske inte nykär men galen!

Jag laddade upp för en natt hos mamma som är egentligen min granne. Men sen ångrade jag mig och gick hem ändå. För mycket göra hemma innan avresan till Göteborg.
Känslan av att vara inne i huset... ensam! Jag menar inte lägenheten utan hela huset. Jag bor längst upp och jag har lätt att spionera mina grannar genom deras gigantiska fönster så jag vet saker.

Men jag är stark. Som kvinna. Jag behöver inte en man för att överleva. Jag är vuxen. Sansad också.

En liten hälsning till dig Herr M, bara. Du känner mig så väl att det inte behövs texter för att uttrycka mig.

Som sagt: klarar mig själv så bra.

ensamma hemma

Nu har Herr Myseberg åkt härifrån till Östra Sverige. Baltikum räknar jag nästan med Stockholm in;)
Jag tycker inte om att sova ensam i en tvårummare. Jag har funderat på ett husköp med honom men sen kommer jag på att jag då och då ska sova i det ensam. Hur klarar man sig? Jag har mina grannar i ett samma hus. Men ett hus? Han kommer garanterat vara borta då och då när han har sin familj öst. Har sin sommarstuga uppe i Dalarna. Han kommer att vara med sina vänner utspridda i Sverige.
Nej nej, jag ska ha en etta i centrum samtidigt!
Just nu bor jag i vindvåningen med två lägenheter och den andra är tom nu.

Eller så går jag hem till Mamma och sover över?
Som en tjej sa (hon har bott i elevhem hela skolåldern 9 + 4år) bor hon hos sin familj igen som vuxen efter alla år hemifrån och nu tar hon igen all tid hon missade hemma under skoletiden. Om jag ska ta igen det där blir det ganska mycket.
1året: åkte jag hem två helger per månaden och hade lov. Resten hemifrån. Antal veckor?
2året: två helger per månaden och lov det första halvåret. sen började jag vara hemifrån mycket mer...
3året: en helg per månaden. och lov hela året.
4året: en helg varann månad och två veckors lov.

Antal veckor totalt att ta igen?

Nej, nej nu ska jag bara sova över mamma en natt. Sen kommer jag hem igen. Mitt hem min borg vare sig med Herr M eller ej.

nej jag är inte nykär

Det är sanningen, det. Men det betyder inte att jag inte är kär. Jag är inte ny, bara.

Vårt första år var jag 16 år och mycket nykär. Att det beror på åldern eller förälskelsen får jag aldrig veta. Vi två var hemma från skolan, fika med vänner, fester, bio, läxplugg eller vadsomhelst det vi brukade göra till vardags - bara vi två i mitt kollektivhem två dagar före en veckas lov. För att ta farväl av varandra. Vi var helt från omvärlden. För att koncentrera sig på varandra ordentligt innan vi var isär i EN VECKA!
När han var i Uppsala och Kina medan jag var på landet över EN MÅNAD. Tretttio dagar. Flera tusen timmar. Miljoner minuter! Miljarder sekunder. Som nykär är man jättejätteskör. Kombo med tonåren i mig också....


Den nyförälskelsen vill jag inte återuppleva, det räcker att minnas den och det är mysigt då. Men vad jag tycker om honom mycket, mycket och mycket.
Fortfarande. Och det är jag jätteglad för.

Imorgon åker han till Uppsala och Stockholm. Nu tar jag farväl, fem minuter innan sängdags sen åker han. Vi ses på måndag.

lite fulheten.com som jag kollar varje vecka- skön inspiration

www.fulheten.com 

Nu förstår ni varför jag är arg?

När jag säger olika metod att få döva barn. Vilka gener jag har och helst ska jag träffa en karl med stark dövgen.
Jag har stark dövgen men det hoppar oftast över en generation och kanske får jag bara döva barnbarnbarn som jag inte hinner att njuta av - antagligen är jag död eller lider av stelkramp så kan jag inte använda teckenspråk. Eller det döva barnbarnbarnet inte kan teckenspråk p.g.a. den oralismen som ska härja då. Eller helt enkelt är teknologin jättebra så att det blir "ci-hörande" och språkligt handikappad.
Blir ni arga på mig när jag talar om sånt här   ???

Ni tycker att det är ingen personlighet som ligger i hörseln. Människa som människa. Bara vi talar olika språk och döva har 5 sinnen och är lite starkare än en hörande med 6 sinne men lite svagare.
Sen varför ska jag önska ett dövt barn som mig själv?
HÖRSEL ÄR INGEN PERSONLIGHET

Så känner jag när ni pratar om kön på barnen. 
Ni diskuterar om vilka metod det kan bli en pojke.
Eftersom det ÄR en stor skillnad på kön. Pojke och Flicka. Olika beteende. Olika personlighet beroende på kön. KÖNSORGAN ÄR EN PERSONLIGHET.

Vilket INTE är det så. Anser jag. Så jag blir irriterad på er som är helt fixerade vid könsorgan istället för vilken personlighet det ska bli.
Jag är inte fixerad vid hörseln, det spelar faktiskt ingen roll för mig och jag skojar faktiskt bara. Varför är det TABU att prata om dövgenerna? Jag kallar det dövhumor. Men snackar vi om barn på riktigt snackar jag gärna om barn. Inte kön. Som är en norm i sig. Superlöjligt.

Tack.

nu ska det fungera igen.

Har inte fungerat att blogga här, något med blogspot. Spelar ingen roll.

Djurens värld version 2.

lite bilder

IFredag somnade jag nästan direkt. Fattar nu varför alla arbetare väljer att festa på lördagar istället för på fredagar hur kan man orka annars?! Jag väljer nyktra helger fullständigt, varför vill man vara bakis på
söndagen och sen arbeta direkt dagen efter? Nej tack.

Plockade syrenblommor sen är dom in kannan. Måste passa på när de blommar så kort och har bara citron eller syren-doft här hemma. Syren kan ni plocka var ni vill, egentligen- de förökar sig bara och det är ingen förlust om ni bara river dom lite loss. 

I Lördags var vi på Erikshjälpens och skulle donera bort våra stolar men det glömde vi bort. Kollade och hittade ingenting. Åkte till Överby köpecenter för att uppdatera vår garderob lite. Köpte bara de svarta leggingsen. Nu när vi har pengarna hittar vi såklart.... INGENTING. Behöver verkligen nya skor. Men nu är de bara så fula. Tantiga eller för högklackade. Dåligt kvalite över tygskorna, en chilhuahua kan slita loss dom så lätt. Eller är de för tok dyra. Handlade mat och åkte buss hem. Vi saknar bilen så mycket. Två månader har det gått och har gått bra men bekvämligheten saknar vi verkligen. Det stinker äckligt på/i bussarna här. Spårvagn eller tunnelbana accepterar jag men buss. fy fan skäms.
Sen gjorde vi tacos som Mamma och Julia kom och snyltade på. De som bara kom utan att vi bjöd in dom, så typiskt dom. Sen bara tog dom tallrikarna från skåpet och tog för det mesta och jag och Herr M fick så lite.... Dom!
Tårta gjorde jag och självklart tog de två det mesta!
Ja, ja så har jag min familj.
Sen kom det Solo Polo Molo Kolo!

Med sin egen leksak som jag har sytt ihop. Innehåller tidningspapper som prasslar härligt och lite löst tråd där och här. Sen lekte vi utomhus. Kurragömma med tennisboll hemma hos mamma. 

I dag ska jag passa på att städa. Sen måla tavlan. Som jag inte vet vad den ska bli. Någonting med blått, gator och regn och höghus har jag börjat med. Mycket stor är den också- 100x100 cm! Blir nog färdig om några år. Målar så sällan nuförtiden.

Sen blir jag nog färdig med den här- sen ska jag låta den trycka upp till en affisch. Sen börjar jag nog på flera likadana. Så roligt att rita djur och naturen i olika färger. 

Har jag egna barn skulle jag skicka in den och blir till en fototapet till barnets rum. Eller varför inte till mitt egna rum?  En vuxen man ska ha det och jag själv älskar det och varför ska bara barn ha såna här? 

Vi är lata som lever på ert skattemedel

Jag tycker inte om att skriva om det privata om oss. Men vem gör det annars? Och det tvingar ni fram mig. Så här offrar jag mig lite privat sen glömmer vi hela saken.




Nu har det ordnat sig för oss. Efter tre månader i hel fattigdomen. Levt under det existensminimum som Regeringen uppger sig vara. Det har varit ok i början. Men sen började vi behöva saker. Vi har redan offrat oss en massa, som att inte träffa vänner, inte fika ute, inte handla kläder och inte ens skit som chips. Men sen behövde vi verkligen en massa. Hur?!
Kämpade hit och dit. Mitt hat för alliansen bara växer och växer. Jag kan inte skylla allt på dom men mycket beror på dom, tyvärr.

Vi är lata. Tycker Alliansen säkert om oss som inte har en egen inkomst alls.
Det är alltså roten till den höga arbetslösheten i Sverige. Jag hatar så mycket TV-programmet "Jobbjakten" . Så overkligt det kan bli!
- Ett finger på fem fingrar är det lat person som inte vill jobba alls.
Men fyra fingrar vill jobba. Ett finger av fyra är sjuk på riktigt. Tre fingrar vill jobba. Vill jobba. Men snart hamnar de tre fingrarna till en tumme som passar in JobbJaktens profil som "lat" och lite whitetrash över sig.
SJÄLVKLART är deras självförtroende sabbat! Efter medias sidor och regeringens slogor: lathet, lathet, lathet, lathet.
Inte heller respekt för dom som "låtsasjobbar" på sysselsättningarna som regeringen oavsett vilket parti det är som förvarar dom.


Nu går jag på utbildningen och går alla fem dagar i veckan och uppfyller alla krav AF ger mig. Det är en hel del. Jag följer dom för att få behålla det lilla jag får. Och få gå på utbildningen som kostar en hel del. Jag tycker om AF i övrigt, de har hjälpt mig mycket och är tacksam.
Det betonar jag gärna! JAG ÄR TACKSAM!
Herr M. jobbar en måndag i veckan. Bättre än ingenting. Ett jobb är ett jobb oavsett hur många timmar det ger.
Men drygar det ut vår hushållskassa? Nej knappt! Fattigdomen Its. Men det behöver ni inte bry er om.

Men jag känner snart ett hat till er som tycker ha med vår ekonomi att göra. Bara för att det är ert skattemedel som betalar vår inkomst???

Knappast!
Jag ser skatt som en försäkring till sig själv. Inte Robin Hood över det hela. Tar pengar från de rika till de fattiga. Men vad är egentligen fel med Robin Hood? Ni har i alla fall mycket pengar kvar. Ni blir inte fattiga. Fattiga förlorar också sina pengar till skatten. 300 kr av 1000 kr är mycket för en fattig som 300 000 från en miljon- samma sak ändå.
Sluta nu med att se vad ni har förlorat i skatt och se istället över vad ni har KVAR och vad det faktiskt GÅR TILL istället för att INTE GÅR TILL.

Jag HAR jobbat. Började med det när jag var 16 år. Sen levde jag på bidrag som även gick till skatten.
Men sen började jag jobba! Och inte levt på något bidrag och lön på ett år. Jag hade mitt sparkonto som jag har sparat ihop på tre år. Socialen betalar inte en om hen har ett sparkonto vilket jag faktiskt följde regeln.
Men jag har betalat skatt, som går tillbaka till mig själv genom att jag har hälsat på vården, fått lite stöd av staten eller kommunen vad det för något som betalar vår hyra medan vi gör nytta för samhället på annat sätt. Vi ligger inte i soffan och äter COOP-mat, det har vi fortfarande inte råd med.

Jag ligger mig inte i andras ekonomi och varifrån deras bidrag kommer ifrån. Eller pengarna överhuvudtaget. Från mamma. Från socialen. Från svartjobbet. Det fixar dom själv. Er skattemedel räcker inte ens till hela fuskbidragtagare-högen. Mycket har gått till er själva. Er mormor, er mamma, er pappa. Här har jag betalat för mig.

Bara för att Alliansen har upplyst fuskare får ni plötsligt snoka och kritisera andra och inbillar att det är ERA pengar som vi lever på. 
Jag måste dokumentera vart öre jag gör mig av med. Redan. Till två myndigheter. Och jag är ändå glad för att kunna leva lite normalt fast jag gör ett jobb som en vanlig anställd fast inte på lönebesked. Vilket jag inte får. Måste jag dokumentera till en jävla privatperson som lever också på bidrag och på sin mammas pengar och lite lön istället för att dem går till ett äldrebo men visst lever jag på DINA pengar?

Ursäkta mig, jag är lite arg. Ni är för mycket. Media.Alliansen.Anhängare till Alliansen.Obildade skattebetalare. Ni är för mycket. 

Min och min mans familjeförebilder

Vi drömmer om att skapa en familj där vi klär oss likadant på bilden. Jag har vuxit upp med två systrar, det kan inte vara lätt att vara likadant klädda på 9 stycken i en familj men kan dom kan vi!

Vi två är inte så idrottintresserade men är det våra barn, bara bra då!

En familjebild där det visar så tydligt att vi har åkt till typ Hawaii men fast Thailand på svenska.

Hur länge höll de ut i den här kylan?

Men får vi bara ett barn vill vi göra ett foto på det här sättet. Sorgsna. Lyckligt och omedvetet ensambarn i mitten. Jag som mamma kommer att le lite tvunget. Pappa försöker vara så filosofisk. Ändå sorgsna på låtsas för att skapa den där mystiken. 

alla bilder från http://awkwardfamilyphotos.com/:

lite DR-humor

Vitsen med webkamera-bilder är att ta på sig när man inte är sig själv har jag förstått. Suger i kinderna, halvslutna men ändå uppspärrade ögonen- check!

Jag och min farbror Tom är lyckliga.

I bland spexar vi. Mycket kul. Räcker ut tungan för att vara coola! Men även visar vi tänderna, buuu!!!

Öppna munnar, mycket wow.

Jag samtalar med Gud och Farbrorn samtalar med mig

Moffa! Moff!

I något normalt tillstånd. MoffaMosafa!

sista veckan

Under helgen valde jag att stanna hemma i Vänersborg hela helgen ut. Jag hatar västtrafik så mycket och drömmer om att inneha körkort. Vi har ingen bil kvar längre men har bestämt oss att äga en igen så fort vi har råd igen, det ÄR jobbigt att pendla på det sättet jag gör nu. Fredagen var jag bara i soffan och tittade på TV:n tills jag somnade kl nio.

Firade Storasyster som fyllde 28 år i lördags och det var jättemysigt. God mat, jag kom dit endast för maten, typ. 

Sen sket jag i att åka till Göteborg för att fira teckenspråk. Orkar inte. Och visste inte vad Vänersborg skulle göra i lördags? Kommunen är skit när vi pratar om dövens tillgänglighet. Tar det sen, orkar inte just nu.

 Här är Åke i sin mattes famn. Påtvingad av att inta D-vitamin. Marsvin är gulliga. Med sina grisöron. Och en jättestor rumpa. Haft tre marsvin i mitt hela liv. Först var det lille Nils i svartvitt, korthårigt men dog av sjukan han fick av butiken tidigt som unge. Då blev det Rosa-Näsa i samma färger som Åke men korthårig. Har mycket minnen med honom, han var jättetokig i rabarber. Tyckte om att gå i buske-lådan där. Och han är begravd där. Undrar om skeletten av Rosa-Näsa, Skrutten och undulaten Sprallen finns kvar i jorden? Hoppas inte det, de ska byta buske snart.

Rosa-Näsa fick motion och jag satte dit hinder för att få honom träna och han tyckte om det. Älskade mest lådan där. Skrutten var helt vild. I alla sammanhang. Han skulle kunna hoppa därifrån. Men Åke. Han är helt stillastillande utanför sin bur. Han kan verkligen sitta stilla i timmar utan att gå någon millimeter. 

Även är han jättegullig har jag nog aldrig burit, klappa och klia på honom. Jag är jätteallergisk. Skrutten blev det sista marsvinet och jag är också jätteallergisk mot deras foder hö. Så fönstertittar Åke gör jag bara. Men titta grisöronen!! Med Rosa-Näsa kände jag bara på öronen hela tiden i timmar....

Och titta munnen. 

Nu är det bara sista veckan av Dingle-perioden. 

Jag ska läsa totalt 50 veckor och redan har de 10 veckorna gått. 

Jag kommer att sakna skolan jättemycket, jag skulle verkligen ha gått på naturbruksgymnasiet när jag var yngre. Eller börja yrkehögskolepluggar jag där sen? 

Men jag är såå glad över att inte få pendla på det sättet mer!

1 och halv timmar restid dit från hemma till skolan.

2 och 10 minuter restid från skolan till hemma.

Sen ska jag bara åka tåg 20 minuter! 

Två veckor efter Bauhaus-perioden ska jag CYKLA i 45 minuter! Det var ju i Örebro sist jag cyklade! Här i Vänersborg har jag bara trasiga cyklar och bor centralt så jag kommer att njuta av en cykel och få motionera på det sättet! 

Nu till maskinlära-plugget, finns inget annat roligare än det här.......

Röstat för tredje gången i mitt hela liv

I dag har jag röstat igen. För västra götalands region. 

För första gången var det 2006 då förtidsröstade jag i Örebros stadsbibliotek för att jag var egentligen inskriven i Vänersborg. Miljöpartiet blev det. Och som fick så bra siffror sen i valresultatet men resten vet ni ju.

År 2010 var jag nyinflyttad i Vänersborg på riktigt men då fick jag röstkort från Örebro så jag fick förtidsrösta i Vänersborgs stadsbibliotek. Blev Socialdemokraterna och Miljöpartiet, minns inte i vilken ordning.

I dag fick jag rösta på självaste valdagen i min egen kommun!  Är mycket konstigt med det där omvalet egentligen. Som är 8 månader senare och kostar miljoner, mycket att satsa på annat istället tycker jag faktiskt. Moderaterna och sverigedemokraterna sitter kvar oavsett vad ändå, vad gör det för skillnad? Men ändå röstade jag. Det blev inte socialdemokraterna, var är Mona Sahlin liksom?, Miljöpartiet är fortfarande bra men jag tycker om Vänsterpartiet mer. Så ärligt och stabilt i sitt läge så la jag mitt kort på det! 

- Inte normalt att säga vilket parti svensken har röstat på, det ligger alltid en konflikt i det om man har "avslöjat" sitt tycke för vilket parti. 

Men jag känner att det behövs med sån offentlighet jag går ut med eftersom vi till vänster är förtegna med vad vi röstar på och är rätt neutrala om våra åsikter men det känns som tabu-ämne för att avslöja sig för vilken färg man är medan de av alliansen skyltar så stolt med det och det är det enda accepterade slaget i dagens samhälle för de unga. 

Allt annat ses så fult. Nej, jag accepterar inte och respekterar inte SD. Och jag respekterar Alliansen men accepterar inte det och tycker inte att jag är kommunist för det jag har röstat på i dag för att det är inte så de står för anser jag. Och jag är stolt över mitt val vars partiledaren Lars Ohly är så stabil och stolt i sin plats. Han skyltar så tydligt med att han befattar sig icke med rasisterna. Partiet vill ha vården, den vården som tar emot människorna - människa som människa , inte efter inkomst och kön.

Men nu stannar jag här och väntar med att skriva om flera av mina åsikter om Sverige om tre år - då ska det förändras! 

Dagens Sverige.

Vaddå, barnfattigdom? Nä, här är det sanna entreprenörskapet som gäller! I alla åldrar. Ensamstående mamma jobbar kanske natt som sjuksköterska (låg lön men det är inte ett jobb utan ett gudomligt kall) då de tio barnen har ledigt. Men tioåriga flickan är ju hobby-entreprenör i sig som samlar pantburkar tillsammans med den hemlösa kvinnan på torsdagar. Kvinnan är också hobby-entreprenör som säljer sin kropp och dricker sig varm. Detta är en livsstil som de flesta har valt själv och är sig nöjda med livet rent allmänt. 

Familjen Lycka den 3e varje månad. 

Då alla bidrag kommer in familjekontot. Egentligen kommer bidrag den 25 eller 28e men några dagar tar det extra, försäkringskassan ju men familjen är jättetacksam ändå. 

Pappa är cancersjuk från lärarjobbet. Den dagen han fick veta att han fick cancer blev han överlycklig- cash från försäkringskassan är underbara €€€€€ och under tiden kan han ju vara hemma och fifflar ut med pappren från försäkringskassan. Som mattelärare han är älskar han ifylla siffror och sånt, det är en rolig hobby på köpet av cancer, det är ju en livsstil man själv väljer. 

Sen blev han utförsäkrad eftersom han kan vara så arbetsför såg han det som en rolig utmaning att leva "extremt" på noll kronor och detta blev ett familjespel - pengarna försvinner och barnen behöver termosbyxorna och i samma veva blev Mamma varslad av SAAB-fabriken och

den dagen då hon fick varselbeskedet sa hon JAAAA! ledigheten i all oändlighet!  

Familjespelet blir till att mamman har varit "ledig" lite väl lång tid från volvofabriken och hon sökte faktiskt sjukskrivningsbidrag bara för att det är skönt med gratis skattemedel. 

Men okej då, hon sökte sig in på arbetsförmedlingen. 

Kom med in på FAS 3. Hamnade på vykort-sorteringens ställe på ICA-butiken i närheten och det är en sysselsättning som inte ska likna ett jobb. Låtsasjobb som dagens statsminister Fredrik Reinfeldts väljer att kämpa bort. Sysselsättningen som ger sämre betalt än ett låtsasjobb.

Ja! Sysselsättning för Mamma! Så roligt. 

Mycket pengar. Medan Pappa softar i sängen med den sköna cancern som gav honom frikort från lärarjobbet.

Barnen klagar för övrigt inte. 

Lillasystern får ärva kläder. Och ljuga om att hon glömmer matsäcken igen. Hon glömmer termosbyxorna igen. Hon glömmer ta med sin laptop hemifrån till klassen. 

Storasyster har slut på alla lögner som lillasystern nu kommer med och väljer knulla med sin coola 15 år äldre pojkvän som knarkar och dricker vilt och skolkar hejvilt därefter. Att det kommer på betyget senare i livet vet hon om det och det finns ju socialbidrag som är mycket skönt. 8 tusen kr för en person. SKÖNT!

Det där är bara mina sjuka fantasier som inte finns på riktigt. Inte alls. Jag bara ljuger. Hittar på sjuka saker för att det är roligt. 

Min bostad jag sparar till

Har nu drömt om ett litet hus på max 100 kvadratmeter, jag tycker om trånga utrymme som en lägenhet. Lite 30-tal över det hela. Jag vill inte äga, det är inte ett måste men det finns väldigt sällan hyresrätter med trädgård lika stort som jag vill ha det så.  Alltså, vem äger huset på riktigt? Att det ska vara en stor skillnad mellan bostadsrätt och hyrerätt - det är ett behov för dom som "äger", känner sin bostad som en egendom men banken gör egentligen det. 

Hus och lägenhet - en stor skillnad. I Sverige är det så, större utrymme = hus. 

Litet hus för att jag anser att det räcker bra med ett rum per person, ett kök och vardagrum.

Inte sovrum för alla personer i familjen, ett rum för gäster, allrum för barnen däruppe, gillestuga därnere för supande vuxna, matsal, kök, vardagsrum, hall, grovingång,  pannrummet, tvättstuga, förråd och garage. Herregud, så behöver jag inte ha det så. Bara ett sovrum till oss två plus två rum till två eller tre barn, sen är det kök och vardagsrum och EN hall. 

Tvättstuga kan man kanske dela av med in grovingång eller får jag vara så utländsk som möjligt som har det inne i köket eller som en lägenhet- inne i badrummet? Sen ska det finnas en stoooor trädgård!

Men litet hus har ofta liten trädgård ute på hemnet.se, sen är det torp eller fritidshus som det heter långt in skogen med små stigar som kräver snöskoter eller golfbil, typ. 

Det problemet tar jag senare eftersom mitt eller vårt sparkonto är lika med noll. Inget jobb för oss två. Blir mycket senare i livet, vi gör som de gamla från 30-talet - arbeta sig upp och spara. Och köpa ett hus vid 40 istället för att låna en massa som unga. Eller?

Vi är 23 och 27. Mycket kan hända. Men drömma gör jag bara. 

Vi (jag) drömmer om ett stort, stort växthus som kräver ett bygglov. Jag läser in på min utbildning och det är inte så svårt som jag trodde. Filmen Familjen Addams har ett växthus bredvid med döda växter, vet ni? Det är mitt drömväxthus men fast med levande och färgglada växter. Som botaniska trädgårdar eller trädgårdsföreningar med sina växthus. Inte som plantskolor, inte så sterilt. 

Fjärilshus också. Funderar på att ha fjärilar som husdjur? 

Och jag kämpar med att komma på filmen, som handlar om en pojke bor i ett gigantiskt hus med tjänstepersonal och frånvarande pappa och död mamma. Han lever med någon dödlig sjukdom eller handikapp som inte har varit utomhus på ett bra tag. Sen kom det en flicka eller pojke och bor hos den sjuke/handikappade pojken och hen försökte få honom ut i det friska vädret. Då! hittade de pojkens mammas hemliga trädgård. Den! Är min drömträdgård! Det är vad jag vill att mina gäster ska finna sig till ro hos mig. 

Med mycket ekologiskt ätbara saker som druvor, jordgubbar, tomater, citroner, krusbär, rabarber, smultronbär, äppelträd, m.m. 

Lär mig mycket nyttigt i skolan nu. 

Sköta om rosenbuskar. Vill ha!

Men det kräver mycket tid, absolut. Schemalägga ut trädgårdens skötsel årsvis. Dag för dag. Botaniska lärarna visade sitt schema för sina privata trädgårdar. Mars-oktober, mycket göra! Nästan varje dag! Rensa ogräs som stjäl all näring! Lövar! Beskära alla buskar. Vattna- alla växter kräver lite olika. Gödsla! Gräva. Byta jord. Klippa gräset. Ta bort lökar. Kontrollera mördarsniglar. Låter inte så farligt men varje dag, all fritid då har man huset också. Jobbet också. Barnen. Vännerna. Familjen. Träningen. Åh. 

Men jag vill prova. 

Tuschpennor är roligare

Jag målar gärna. I Olja eller akryl. Väldigt sällan i akvarell när jag kan inte behärska fullt ut i den tekniken än eller aldrig egentligen.

Men jag tycker att det är mycket roligt att rita! Med vanliga tuschpennor, sådana där som folk kan handla på vanligt ICA.

Men det tråkiga är att färgen försvinner på pappret. Ganska snabbt också. Jag tycker inte om att måla med pensel för att få fram till den stilen jag brukar köra med pennorna, för att det fungerar inte! Många illustratörerna målar halvt med akvarell, tuschpennor men akvarellfärg i en penna, sen är det grafiska jobbet som tar över- mycket datagrejor inblandade. Det är okej men jag kan inte och tycker inte att det är roligt. Att det ska vara roligt att skapa är hela grejen- det är mest för att jag inte väljer skapandet som ett arbete.

Jag ska testa att..trycka upp dom på papper så det blir affisch istället! På ett företag förstås. Hoppas att det fungerar, då kan jag fortsätta med stilen hela slanten!

Pappret som blev förstört, vattenskada därför. Men nummer 2 är på väg till annan, blir så roligt och hoppas att det fungerar den här gången!

Min dagbok i text men då kan jag inte låta bli, ritar då och då- speciellt djuren med allt mönster, så avkopplande!

Nu har jag verkligen ingen plats kvar för färger i boken, tyvärr.

En ide jag fick år 2005, ansikte på var tavla- 17x17 små tavlor. Av tuschpennor och nagellack. Och de blev jätte solblekta och några kom i kontakt med vatten, tyvärr kastade jag de flesta. 

Det finns kanske bättre tuschpennor? Kanske är de dyra. Grejen är att jag ska ha "konsten" för att skapa i närheten, lite överallt. Inte ska de ta upp en massa plats. Begränsningarna ger bra flöde för fantasin:)

Jag skrev faktiskt två inlägg igår kväll och vad hände?

Två inlägg med bilder och texter och vad får jag se nu? Ingenting! Jag publicerade tydligen inte inläggen igårkväll.

Vad har jag gett mig in, egentligen?

Jag går på naturbruksgymnasiet, där de brukar ta emot elever in vuxenutbildningen, som YH/KY, yrkeshögskola alltså eller kortkurs som arbetsgivaren har skickat ut sina anställda för att få körkort på motorsåg, t ex.
Men annars får jag gå runtomkring med 16-åringarna, känns konstigt men ok ändå. Jag var 16 år när jag flyttade till Örebro och jag kände mig verkligen vuxen! Men nu tittar jag på dom och minns hur vilsen jag var utan min mamma i det första året ändå.

Jag sa ja till utbildningen som AF så hastigt erbjöd mig och bad mig börja två dagar senare, liksom- vad skulle jag göra annars? Jag ville bli florist och kunde tänka mig börja på t ex. en plantskola, handelsträdgård (googla!) och kanske kyrkogård. Jag är pysslig av mig, små grejor och pilla med dom.

Men det är grönyteutbildningen. Mycket tunga och grova grejjor!
Lärarna tar emot oss och förbereder oss in arbetsmarknaden. Och de får inte så ofta tjejer in de kurserna och det blir en rolig kvotering sen. Men jag har aldrig kört ett fordon. Jag har aldrig burit någon maskin som borrmaskin, slagsmaskin och något tyngre. Kanske har jag använt som slipmaskin eller någon liten maskin men- att skruva isär delarna och byta delar- så många skruvar!! Tunga är dom också!
Jag kan verkligen inget!
Jag fattade inte varför man skulle gasa på i en traktor? Vad är en koppling? Vad är växel, varför egentligen? Var är stop-pedal?

I dag lärde jag mig att använda röjsåg! Och jag ska ta körkort på motorsåg! 
För tre månader sen ville jag jobba på en plantskola eller handelsträdgård. Nu?
Nej tack.
Jag vill jobba i skogen. För kommunens park. Ploga snö.
Kanske, kanske, kanske och kanske golfbana.
Är så glad att jag byss min egen dubbelmoral som min tidigare åsikt om Iris Hadar - det är mycket trevligt med S-yrkens skola ändå! Jag blir (s)kogsarbetaren.  Nu kan jag umgås med döva pensionärer och känna en viss samhörighet.
Jag kan ta och gå på högskola någon gång men att arbeta upp sig är mer min grej. Kortkurser och praktik är It is. 4 år på högskola eller 8 år på arbetet = ungefär samma sak inom det gröna.

Kosläppet år 2011

Mamma och jag gjorde något i lördags som vi har längtat efter i många år men aldrig haft tillfälle till det, tills i lördags! Få titta på kosläpp! 

Fräknarna på. Comeback efter flera år, som boende i Örebro ville jag inte ha sol på min hud. Hatade att vara utomhus! Men nu en annan sak, klimatet härnere är ett annat och det är mer trevligt så jag accepterar lite färg på hud. Ser ju piggare ut, intressant. 

Kossorna! Roligare att få titta på dom när jag känner till kossorna lite. Går förbi dom varje dag. Ekologiska kor, mår OK anser jag så jag måste skärpa mig att handla ekologisk mjölk, grädde för att de icke-ekologiska kossorna är det inte trevligt att vara dom. Står bara där medan de går ut för sommarsäsongen. Vad är det för jävla majoritet av folk som väljer icke-ekologiskt?! Ja ja, jag är inte så bra själv- skärpa mig!

Men i alla fall- de sista veckorna var de lite extra rastlösa och irriterade på varandra och på bönderna- de visste att de skulle gå ut snart. Men när? Å. 

Men vilken härlig dag det var! Hur de försiktigt sprang ut i början, deras uppspärrande ögon när de fick syn på folkhavet utomhus. Och sol som sken så starkt! 

 Sen började dom hoppa och springa runt! Tog för sig höet därute. Plus kossan nära mig fick smaka på maskrosor för första gången, mums! Alla maskrosor försvann på noll tid senare. Mums.

Första kossan som gick försiktigt ut. 

Sen var det minigrisar. Uppvisning av hästarna och hundarna. Skolan hade ett helt zoo. Blöta djur som sköldpaddor, fiskar och ödlor. Alpackorna. Fåglarna + de exotiska djuren. Får! Som hade sitt fårsläpp den dagen också men de var irriterade. I dag fick jag se på dom, något lugnare får och lamm- de var gladare och härliga:) Nyklippta var dom också. 

Jag vill inte betala och stödja zoo och cirkus, sådana där verksamheter med djur. Jag köper inte mer djur från djurbutiker t ex. Men alla tjatar om småbarnen som borde titta och uppleva djur. Jag svarar - Naturbruksgymnasium. Ta med era barn dit kommunens naturbruksgymnasium ligger! Djuren mår bra! Och inte kostar dom något de besöken - trevligare för båda parter!

Men annars- gå dit på kosläppet nästa år eller kolla om er kommun inte har släppt sina kor än? Glädjen får man, det som man kan leva på i några dagar framåt! :)

Den där drömmen man springer men kommer aldrig fram

Förrigår diskuterade vi fyra om att vi tror faktiskt att nästan alla har egen version av 
-"man springer ifrån något verkligen hemskt men kommer aldrig fram"-drömmen. 

1. Hon försöker skriva ett sms men kan inte sätta sina fingrar på mobilens knappar, fingrarna glider liksom  ifrån knapparna som om knapparna är fyllda av olja eller något kletigt. Under tiden försöker hon skriva sms kommer det hela tiden sms med "svara då!" i texten.

2. En annan hon försöker sätta mascara på ögonfransarna men mascaran hamnar på läpparna istället, då ska hon också fotograferas jättesnart, mascara på! Men alltid hamnar det på läpparna ändå.

3. Han vill ha glas vatten, glaset under kranvattnet och glaset blir aldrig ifyllt och det går så långsamt- som droppande vatten. Han ger upp då och tar glaset ifrån kranvattnet men då sväller det en massa vatten i glaset, så mycket att vattnet kastas från glaset och glaset blir tomt. Så under kranvattnet igen. Samma sak- långsamt, dropp dropp dropp..... Törstig som fan!

4. Jag då. Jag försöker skriva meddelande till hörande, som till kassörskan. Jag får jätteliten lapp att skriva på, jättelång kö bakom mig och jag kan inte skriva! Det blir bara så fel, jag skriver så små bokstäver, man kan inte längre läsa de små små små bokstäverna. Jag försöker igen och skriver mer mindre bokstäver den här gången, sen blev lappen full av kladd och jag ber om ny papper- längre kö bakom den här gången. Jag börjar darra och skriva hårdare så det blir hål i papper, nytt papper igen- samma sak.

Har ni en egen version?
Eller upplever ni samma sak som jag?

Ja, han är bög?

Ni har inget emot homosexuella - absolut inte eftersom ni har brors frus son som är bög.
 -Ni har också vänner som är homosexuella. Ni har inget emot dom, absolut inte.
"Det är ju ingenting, de är bögar - och?"


Men ni misstänker en Niklas- att han är homo trots allt det där.
Och ni vill inte klä en liten pojke i klänning p.g.a. risken för bögheten. Som medför mobbningen sen, etc.
Också misstänker ni och funderar på att ta det upp med en Henrik, om han älskar knulla killar?

Ja? Om en liten pojke ska bli bög sen som vuxen.
Ja? Om Niklas är bög.
Ja? Om Henrik är bög.
Vad gör ni då?

Är det en sjukdom som ni har kanske chansen att hindra ifrån? 
Som om att misstänka en som röker, sen försöka hindra honom från att röka p.g.a. risken för lungcancer.
Eller är det ett handikapp?
Som om att förfara en bilolycka som kan leda till rullstolsbärande liv.

Men när de har kommit ut ska ni visst acceptera och se det som ett normalt människoliv med "udda" intressen?

Jag har det väääärre än dej!

När det dyker upp ett visst samtalsämne, upprepande sådana men ändå lika irriterad varje gång-  T ex: en person berättar om sitt arbete, hur det tar ifrån honom. Att han är tvungen att köra runt, runt och är borta hela kvällen, får arbetsskador non stop. Då blir man så barnslig som säger "nej, jag har det värre- jag skar mig med 5 cm djupt sår!". Samtalet pågår och man blir bara barnsligare och börjar överdriva saker som att återberätta en situation och sen inser man snabbt att man har spårat ur och försöker rädda sig själv genom att....

Jag har två ämne som jag blir en sådan som den där. 
Visst blir jag irriterad på köttätare som hävdar att de dööör utan kött, moderaterna, rasister som säger sig 90% av brotten är gjorda av invandrare men då är jag givetvis smartare än dom (ho, ho hej då jantelagen)

Ämne ett. 
Som döv är man speciellt modig som arbetar i "hörande miljö" - utan någon arbetskollega som kan teckenspråk. Då är hen med i dövas tidning, något AA-projekt, SVT teckenspråk och blir intervjuad om hur döven hanterar det? Det plus lokaltidningarna som TTELA i Vänersborg som skriver två hela sidor om hur döven klarar det men det är en annan femma när det gäller TTELA.
wow, så svårt är det inte?! Jo, det är det. Det ÄR tufft att arbeta i en hörande miljö, precis när jag har vuxit upp i en så skyddad värld som dövskolor med nya synen på teckenspråk- alltså erkänt till max.
Jag hade alltid folk runt mig som kunde mitt språk.
Jag behövde inte utföra uppgifter med analfabeterna (på mitt språk) och då är jag handikappad. Inte dom utan jag.

Men tillbaka till poängen till det här: 
När jag möter döva som tar upp det här ämnet får jag ofta höra: "de som jobbar på dövskolor, de som jobbar på lagret, de som jobbar på övriga dövområden har det lätt!"
1. Jag tror absolut att de som jobbar på dövområden har det lättare än de övriga döva, det är nog ett faktum.

Men jämföra det med döva på lagret med vilket? Nu börjar det!
Vilket lager menar du?
Typ bakom butiken där döven packar ner i lådorna och lastar in hyllorna?
Typ IKEAs lager där de bara klistrar på lappar?
Okej.
Nu jämför vi detta med vilket?
Typ stackars ni på kontor? Ni som har rätt till tolk någon timme och brukar det? Jo, ni brukar tolk eftersom det är nödvändigt vilket vi på lagret inte behöver?


Sen rullar det på: sen börjar man hävda att man inte behöver handikappsersättning bara för att man INTE är handikappad. Säger den som jobbar i en skyddad värld som SVT tsp, dövskolor, Iris hadar som har någon teckenspråkig arbetskollega.

Nja. Nja.


Börja jobba på "lagret" ni också.


Jag har provat på det. Och det var INTE roligt. Mycket jobbigt. 
Räkfabriken på Grönland två månader.
4 månader på Centrum för hjälpmedel.
Ingen dövkunskap. Inget språk som passade mig. Jag hade ingen tolk eller assistent. Jag behövde en Kontaktperson för att ha någon arbetskollega som kunde mitt språk som kunde vara min rastkamrat utan någon svårighet som kan leda till komplex etc.

Ska jag nämna alla detaljer om arbete utan teckenspråk? Man blir handikappad. Analfabetism kallar jag det också.
Handikappsersättning såg jag som en kompenserad lön för det bortfallet av lönen jag fick på långa luncherna med en "granne" som arbetade på en annan fabrik mittemot då kunde vi sitta ner på gräset och prata med varandra genom gallret. Vi båda upplever ungefär samma sak på "lagret".
Hej-vink.
O, verkligen varmt (med läpparna övertydligt)
Du där, du röra - (pekar och gestikulerar med tecken över att du ska packa ner i lådorna därborta)
Bra jobbat! (klappa på axeln och ler)
Hej då. (vink)

Hela dagen kunde det gå så här. Jag fick en text innan dagens start, om vad jag skulle göra igenom dagen. Sen fick jag ett möte en gång i veckan med tolk för att genomgå hela veckan.
På personalmöte fick jag sitta och förstå hälften av det sades. För att jag var aldrig vara med. Jag hann alltid gå hem innan alla dom blev klara, jag fick inte gå och kopiera papper för att de skulle vara snabbare än mig som kan prata med dom snabbt om att kopiera papper så jag kände inte till avdelningen väl, sen kunde jag inte vara i leverans-rummet för att det kom nya kunder varje dag och skulle hämta grejor snabbt, det var en tidsram som skulle hållas noga så jag var "långsam" med mina lappar och penna. Att jag blev alltid färdig först var jag därför tyst och kunde koncentrera mig.

Jag fick alltså vara på personalmöte och det var nödvändigt alla gånger. Jag hade alltid minst fem personer att samarbeta med varje dag, hela dagarna och hade flera personer att ta hänsyn till.
Och uppgifterna var nya varje gång, kanske bekanta vid andra gångerna och då behövde jag vägledning - av vem?

Tolk på arbetsplatsen som "lagret" ? Men i alla fall- döven på lagret har det minsann enkelt i livet!

Lite om hund.

Gordon, grannen till mamma. Parson är den rasen men jag ser bara jack russel eller parson i hela Vänersborg men nu får jag se andra raser på skolan- det får bli Labradoodle eller silver kungspudel- så söt!

Ja, mycket hundsnack. Jag går nämligen i hundtankarna, sen flera år egentligen. Men nu... När jag ser hundarna överallt. Min skola är naturbruksgymnasium- det finns alla program inom naturbruket man kan tänka sig. Hundprogrammet är ett av dom. De eleverna som går på programmet ska bli allt inom det området. De har egen hund varsin som går med dom hela dagarna, bor med dom på elevhemmet, går med dom på mattelektioner men har eget hunddagis bredvid för att sova några timmar och äta. 

De ska bli hundfrisörer bland annat. Därför har dom två par pudlar. I dag testade de att platta ut en toypudels lugg genom att tynga ner luggen med bollar av rött tejp. 

Toypudeln föddes på frisörbordet kan man säga, så söt. De andra hundarna är avundssjuk på den bara för att den får full uppmärksamhet. Den testas på hinderbanan. Jag får se en enda stor grupp av hundar hela tiden. 8 elever i en klass, sen ska de ha en andra hund bredvid, det kan vara lärarens hund, kundens hund- alla inom Dingle Kommunen så det blir 16 i en klass. Så många raser.

Jag kör ut traktorn på gården bara för att titta på dom. 

Men behärska mig. Skaffa mig en inkomst först. Hitta en rutin. Sen får det bli pudel eller labradoodle eller bichon frise som Herr M envisas med? 

Naw. 

Berätta om er hundar? Jag älskar lyssna på andra snack om hundar. Om det nu går att kommentera härinne, ja. 

att kommentera

att kommentera här fungerar tydligen inte, brukar vara svårt på blogspot.
 Fast jag tror att jag har tagit bort funktionen, orkar inte kolla nu. Jag tog kanske bort kommentarfunktionen för att det är så skönt att vara utan tycker jag. Ingen press på att kontrollera min blogg varje dag- det lockar mig fram till datorn då. Och komma fram till sidan, ingen kommentar.
I bland kan det vara 11 kommentarer. Oftast positiva, faktiskt men ändå. Jag kan låta min blogg vara i flera dagar utan att det händer något.

Men visst är det trevligt med kommentarer, beror på vilket inlägg det blir. När ni väl vill kommentera tror jag att med "anonymt ID" är den enklaste vägen, då får ni knappa in ert namn, adressen och texten i samma ruta så vet jag vem det är ifrån.

jag kan köra!

I fina arbetskläder.











Det är kanske inte så märkvärdigt för er att jag går omkring i fula arbetskläder, kör traktor, gräsklippare, golfbil och truck. Plus sen sköta gräset, kunna fyra eller fem arter av gräs. Och kunna ogräs och rensa på rätt sätt.
Och nu kan jag motor! En helt främmande värld för mig innan. Jag växte inte upp i en familj med bil eller någon intresserad av sådant, överhuvudtaget! Nu kan jag byta batterier, ladda den, starta den med kablar, kolla igenom oljan och bränsle! Det i fyra olika transporter!

Jag har kanske blivit så banal och finner det så roligt. 
Jag är duktig på mycket annat. Och aldrig testat annat som de här. Jag vill inte jobba konstnär på heltid. Jag vill inte heller jobba med kultur i övrigt. Jag vill jobba med djur men kan inte för min allergi. Jag vill jobba i fabrik bara för att det är coolt men det är så tråkigt och tyvärr är det populärt med fabriksarbete. Grönt arbete!
Jag sökte utbildningen för att.. plocka bort ogräs, vattna blommorna, kunna lite träd och klippa grenar med vanlig sax. Men sen ska jag ju kunna motor, köra den också- byta traktorns däck!!! ??
Också ska jag kunna hantera 15 kilon i lyft, det ska ingå i min "examen"- jag testade i fredags på gympan- jag kan bara 3 kg på 10 biceps. Hjälp. Vad har jag gett mig in, egentligen? De på skolan är mycket grova, tvingar mig att gå in arbetet ändå. I dag var jag rädd att köra gräsklipparen, den var ovanlig- har inte en vanlig ratt utan två handtag, som om det var en häst jag skulle styra. Man ska halvligga i den, som en permobil-rullstol som är eldriven, typ men jag vågade inte starta så läraren bara startade och jag tvingades att köra runt, runt tills jag hittade stop-knappen. Ha!

Men det är kul, jag har inte hoppat av. Längtar att få gå dit igen- imorgon ska jag lära mig att köra med traktor med två släp. Sen kan jag jobba som snöplogaren om jag vill! Körkort B krävs så klart men... Snart ska jag ta det också!


Konstskolan för två år sen och om någon berättade för mig om min framtid två år senare skulle jag skratta.