När jag säger olika metod att få döva barn. Vilka gener jag har och helst ska jag träffa en karl med stark dövgen.
Jag har stark dövgen men det hoppar oftast över en generation och kanske får jag bara döva barnbarnbarn som jag inte hinner att njuta av - antagligen är jag död eller lider av stelkramp så kan jag inte använda teckenspråk. Eller det döva barnbarnbarnet inte kan teckenspråk p.g.a. den oralismen som ska härja då. Eller helt enkelt är teknologin jättebra så att det blir "ci-hörande" och språkligt handikappad.
Blir ni arga på mig när jag talar om sånt här ???
Ni tycker att det är ingen personlighet som ligger i hörseln. Människa som människa. Bara vi talar olika språk och döva har 5 sinnen och är lite starkare än en hörande med 6 sinne men lite svagare.
Sen varför ska jag önska ett dövt barn som mig själv?
HÖRSEL ÄR INGEN PERSONLIGHET
Så känner jag när ni pratar om kön på barnen.
Ni diskuterar om vilka metod det kan bli en pojke.
Eftersom det ÄR en stor skillnad på kön. Pojke och Flicka. Olika beteende. Olika personlighet beroende på kön. KÖNSORGAN ÄR EN PERSONLIGHET.
Vilket INTE är det så. Anser jag. Så jag blir irriterad på er som är helt fixerade vid könsorgan istället för vilken personlighet det ska bli.
Jag är inte fixerad vid hörseln, det spelar faktiskt ingen roll för mig och jag skojar faktiskt bara. Varför är det TABU att prata om dövgenerna? Jag kallar det dövhumor. Men snackar vi om barn på riktigt snackar jag gärna om barn. Inte kön. Som är en norm i sig. Superlöjligt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar