Jag är kanske inte nykär men galen!

Jag laddade upp för en natt hos mamma som är egentligen min granne. Men sen ångrade jag mig och gick hem ändå. För mycket göra hemma innan avresan till Göteborg.
Känslan av att vara inne i huset... ensam! Jag menar inte lägenheten utan hela huset. Jag bor längst upp och jag har lätt att spionera mina grannar genom deras gigantiska fönster så jag vet saker.

Men jag är stark. Som kvinna. Jag behöver inte en man för att överleva. Jag är vuxen. Sansad också.

En liten hälsning till dig Herr M, bara. Du känner mig så väl att det inte behövs texter för att uttrycka mig.

Som sagt: klarar mig själv så bra.