det är ditt ansvar också.

Nu är jag moralkakan här och jag tycker att jag har all rätt till att kommentera skitpapporna och styvmammornas situation. Det har jag egentligen inte.
- Även om jag har vuxit upp med bara mamma och pappa har ägnat all sin tid åt att ha ny flickvän och att uppdatera sig hela tiden. Jag har levt med den där livsstilen och det är okej än så länge jag hade och har min familj.

Men klart blir jag irriterad på skitpapporna och känner med barnen. De som lever likadant som jag. Tur för dom som har sina starka mammor.
Men ni som flickvänner till de där skitpapporna. Hur tänker ni egentligen? Vill ni inte ha egna barn en dag?

Det är okej om man själv inte vill ha barn och träffar en man som har avsagt eller förlorat barnen. Inte ha barnen på heltid eller delad vårdnad. DELAD VÅRDNAD som i varann vecka, LIKA MYCKET som den andra förälder- inte snackar jag om en helg i månaden eller liknande.

Men vill man ha barn i framtiden och varför ska de bli bättre pappor åt dina barn men inte de "gamla" ?


Träffar jag en ny karl i framtiden som jag verkligen gillar och allt är bara så rätt med killen:
Men nu har han tre barn 35 mil bort. Eller var de nu är.
Han har inte de barnen hemma för att "det är något galet med mamman" till barnen. "Mamman är galen. Hon bestämmer allt. Hon bara tog dom ifrån mig."

Varför? Tog hon barnen ifrån dig? Vad för skäl?
Nej något verkligen galet med henne!
Strid för saken i rättegången? Kämpa!
Ingenting?
Nu satsar du tiden på mig. Istället för dina barn.


Mycket konstigt. 



Nej tack- HEJ DÅ karlen!
Ursäkta mig, jag kan verkligen argumentera en hel vecka varför jag inte har respekt för de där papporna. DET ÄR VÄL  UPPENBART?!