Jag är alltid sugen på att färga mig svart eller rött men samtidigt känner jag mig tryggast med ljust hår. Så nu håller jag mig till natur.
Färgade "brunt" i våras och bleknade av sig själv eller naturen. Eller D-vitamin. Nu är jag cendreblond eller vad det nu heter, solblekt brunt men ser ut som mörkt blont ?
Nu har jag i alla fall inte utväxt. Tröttnade på isblont, det krävde underhåll!
Föddes som mörkbrunhårig, faktiskt. Båda mina föräldrar är blonda. Min storasyster föddes som brunhårig och förblev det. Jag hade massor av hår som nyfödd och sen var det också lockigt. När håret blev rakare blev det också jätteblont.
Tills tonåren då blev jag som de flesta svenskarna - råttfärgat. Så dött! Färgade på det sen dess.
Om jag får biologiska barn med Herr M. blir det intressant med att se vad barnet kommer att ärva ?
Mina isblåa ögon eller han med Atlantens hav - alltså mörkblå blandat med grönt i sig som om han har stora pupiller dygnet runt. Men vi båda föddes med mörkbrunt hår och sen förvandlade det till svenskt barn-blont. Vi båda tål inte sol så bra. Han är lite röd av sig, kanske egentligen rödhårig pga skägget?
Just nu har han mörkt råttfärg, jag den ljusare.
Fan vad vi liknar varandra, egentligen°!
Det ÄR roligare med biologiska barn när det gäller vad det kommer ärva, visst är man stolt över sig själv med gener. Men också roligt med adoptivbarn på annat sätt, kanske roligare eller det är bara annorlunda.
Är nyfiken på båda, som tur är. (om jag är steril och vägrar pendla till sjukhuset T EX)
Ja ja nu skriver jag urspårat som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar